Livsmedelbutiker och deras totalt brutala brist på service

Njamen seriöst...

Jag står i kassan vid bandet och lägger mina varor med streckoden mot mig, helt enligt reglementet. Mitt kort har jag i handen och överslagsräkning har gjort mig förberedd så jag slipper kvitto. Före mig står en "äldre" som efter en kvart i kön blir chockad över att det är hennes tur: "Var är mina slantar nu? Jag svettas? Hur gör man? Åhh, jag vill hem till min perfekt klippta gräsamatta - NU!". Hon är 60+ och totalt osäker i en inhandlingssituation, detta trots en totalt oengagerad vikarierande kassör bakom kassan. Suck! Arma människa...

-----

Nu till saken:

Hur kan en arbetsledare som lever på att varor säljs och att kunder återkommer tillåta viss personal: Till exempel unga kvinnor som vill ha ett Paris Hilton-liv och straffar oss andra för att hon inte har det. Eftersom jag som konsument betalar hennes lön, är det då för mycket begärt att hon tittar mig i ögonen och inte pratar med sin kollega i kassan bakom? Ett tack vore bara att drömma om. Det är till och med så sjukt i detta land att kunden tackar när han/hon fått tillbaka växeln. Det är för faen de som skall tacka! Vore jag arbetsledare skulle jag oroa mig. Mycket! Och med fast hand agera därefter...

-----

Annat upprörande fenomen som rör oss vuxna kunder:

Om en mamma står i kö (bara ett exempel) med två små trötta barn som "ballar ur" och slänger sig på golvet, skriker eller springer åt var sitt håll. Kan vi då inte hjälpa dem alla tre? För mig är det självklart att jag tillrättavisar barnet och håller fast det om så krävs (och nyper det i fettvalkarna, lite lagom) tills mamman kommer tillbaka med det "rymmande barnet". Jag har aldrig fått annat är "Tack!". ALLA barn är ALLA vuxnas barn, kom i håg det...